litelila.blogg.se

[email protected]

Bokhandlaren i Kabul

Publicerad 2013-07-18 17:29:38 i Text,

Åsne Seierstad
"Akbar roar sig med en turistbok från den afghanska turistföreningen, utgiven 1967.
'Längs vägkanten står barn och säljer mängder av rosa tulpaner', läser han. 'På våren tävlar körsbärs-, aprikos-, mandel- och päronträd om resenärens uppmärksamhet. En blommande syn följer resenären hela vägen från Kabul.' De skrattar. Den här våren kan de bara se ett och annat enstaka rebelliskt körsbärsträd som har överlevt både bomber, raketer, tre års torka och förgiftade brunnar. Men det är tveksamt om man kan hitta en minfri väg till bären. 'Den lokala keramiken tillhör den mest förtjusande i Afghanistan. Stanna gärna och titta in i verkstäderna längs vägkanten, där hantverkare gör fat och skålar enligt sekelgamla traditioner', läser Akbar. 
 - De traditionerna har nog fått sig en allvarlig knäck, säger Akbars vän Said, som kör bilen. 
 Inte en keramikverkstad syns längs vägen upp mot Salangpasset. Stigningen ökar. Mansur öppnar den fjärde colan. tömmer den och kastar elegant ut burken genom förnstret. Att skräpa ned i en bombkrater är bättre än att stöka till i bilen. [...] - Här planerade regeringen ett skidcenter! Ropar han plötsligt och ser rakt upp mot de branta bergssluttningarna. År 1967! Så snart vägen är asfalterad, står det!"
,,
"Det första Kheshmesh gjorde när Feroza sa att talibanerna hade flytt var att ta med sig älsklingsdockan och visa henne världen. Tajmir rakade av sig skägget. Feroza letade upp en dammig kassett och en gammal kassettspelare och vickade runt i lägnheten och sjöng: Nu ska vi fira fem förlorade år!"
 
"Leila står och stampar. I samhälllets dy och i traditionernas damm. Hon står och stampar i ett system som har vuxit fram genom århundraden och förlamar halva befolkningen. Undervisningsdepartementet ligger en halvtimmes bussresa bort. En omöjlig halvtimme. Leila är inte van att kämpa för något, tvärtom är hon van att ge upp. Men det måste finnas en väg ut. Det gäller bara för henne att hitta den."
 
"Lukten av gammal slavinna, lukten av ung slavinna."

To the Lighthouse

Publicerad 2013-07-07 09:48:58 i Text,

Virginia Woolf
"...waited a moment longer in a scene which was vanishing even as she looked, and then, as she moved and took Minta's arm and left the room, it changed, it shaped itself differently; it had become, she knew, giving one last look at it over the shoulder, already the past." s. 121
 "...before habits had spun themselves across the surface, one felt that some unreality, which was so startling; felt something emerge. Life was most vivid then." s. 208
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela